Läs Olof Jakobssons artikel. Detta är en del av vad ni
kan uppleva även under sommar och höst, om ni hyr min stuga Välkommen

Följande artikel är skriven av Olof Jakobsson, Bankälla utanför Skövde och återgivet med hans tillstånd.
Titta gärna på hans andra sidor Klicka här eller sänd honom ett mail



Flottbåtsfärd på Trysilälven



Att vara flottare var ofta ett hårt, slitsamt och farligt arbete med det egna livet som insats. Nu är den epoken över för Trysilälvens del. 1991 var sista året som det flottades något timmer i älven.
Att bygga flottbåtar eller flötebåtar som det heter i Norge har en lång tradition som lever kvar än i dag i trakterna av Trysil.

Flottarfolket var ofta populära inslag utmed älven och de fick ofta förplägnad i form av dricka, mat och även sprit av ortsbefolkningen.
Som tack för detta brukade flottarna tälja små flottarstickor (en brädlapp, en gren eller vad som fanns) som de skrev små dikter eller bara ett tack för förplägnaden.

I dag kan man redan se vissa förändringar i älven till följd av att timmerflottningen har upphört, stenarna har fått en grön och hal beläggning, en beläggning som timmerflottningen höll rent. Även när det gäller fiskbeståndet så kommer det nog att visa sig framöver genom att älven är fiskbar under den tid som det förut flottades timmer.
Att flotta timmer är något som man vet har förekommit i Sverige ända sedan 1300-1400-talet. Man behövde nämligen virke i stora mängder till bergsbruket, som vid denna tid utvecklades snabbt.
Stora Kopparbergs bergslag flottade under 1600-talet gruvvirke i Dalälven till Falu koppargruv, man vet också att det i början av 1700-talet flottades timmer i Indalsälven i Medelpad och i Klarälven, Klarälven som Trysilälven heter när den rinner in i Sverige. 1865-95 var flottledsbyggandet som mest intensivt. Landets flottleder ökade i längd från 1 000 kilometer till cirka 20 000 kilometer. 1965 var flottledernas längd 32 000 kilometer.
Men det var inte bara flottare som levde ett hårt och farofyllt liv på älven utan även den lokala befolkningen använde samma typ av båtar för att dryga ut sin inkomst genom att fiska efter den uppstigande laxen från Vänern i älven. Detta var en procedur i sig självt med många regler och en typ av kapplöpning mellan de lokala fiskarna.
Jag har själv pratat med flera gamla farbröder om hur det var förr när laxen vandrade upp i älven och fått många berättelser om hur det kunde vara. En annan person som har intervjuvat de gamla och samlat uppgifter om detta är Jan Kvil i Trysil och han har bistått mig med många uppgifter om hur det kunde vara.
I dag är det tyvärr ingen lax som stiger upp i älven, men hur kunde det då se ut för, låt oss säga för ungefär 100 år sedan.
Laxen kom i från Vänern och vandrade genom Klarälven och vidare upp i Trysilälven och gick så långt upp som till Femunden, en sträcka på över 50 mil.
Året är 1896 och Oskar II är kung i både Norge och Sverige som fortfarande är enat. Oskar II är populärare i Norge än i Sverige, en popularitet som snabbt sjönk och 1905 kom unionsupplösningen.

Ett 10-tal båtar lägger ut från Trysil och börjar staka sig upp för älven mot Sennsjön. Att staka sig upp med båten till Sennsjön var något som bara det tog två dagar och man fick inte fiska på vägen upp, då kunde det ödelägga hela fisket. Men däremot försökte man ta sig förbi andra fiskelag för att komma först upp. Fisket gällde både lax, öring och harr.
Fisket började Skyarfossen söder om Sennsjön och vidare till Hå'n, där kunde man fiska heladygnet, där var det alltid mycket fisk. I fiskfloen fick man inte fiska för än solen hade gått ner bakom fjället. Det hade de gamle fiskarna bestämt. Detta ödelade hela fisket, sa de, och då blev det inget. I Vingervika lite ovanför Örsjöflon bedrevs även en del fiske, ett ställe där det ofta var ett bra fiske. I Örsjöflon var det inte så noga med vilken tid på dygnet man fiskade. Lite nedströms Örsjöflon ligger en flottarkoja som man övernattade i. När man nådde ner till Brunsdalsfloen fick man inte påbörja fisket för än klockan hade passerat halv tolv. I E-höln fiskade man inte utan driftade bara förbi, även om det fanns en hel del fisk där. Både uppströms och nedströms Römoholmen var det bra fiske, även när man kom ner till Öyen var det bra fiske, där började man fiska halv elva. Här var fisket så bra att man kunde få både två och tre fiskar i varje kast under den tid då fisken var på bettet. Andra fina fiskeplatser som man hade på vägen ner mot Trysil var Flenöyene, og Trettkilen, vidare mot Djupfloen, Buflodöra, Mosengfloen och Ören innan man var nere i Trysils centrum.
Allt fiske bedrevs med långa spö och bara med fluga.ofta fick de gå ur båtarna och dra dem över de grunda partier av älven för att de var så nerlastade med fulla tunnor av fisk. Väl framme i Trysil lastades fisken på tvåhjuliga kärror som man sedan drog kring i staden med och sålde sin fångst.

Flottarkojan vid Örsjöflon
Tungt för Ole att ro

Det är denna båt färd jag nu skall göra, men som tur är slipper jag staka mig upp till Sennsjön utan vi skall starta med två båtar vid Örsjöflon.
Det är Johan och Ole som är båtkarar, båda uppväxta med älven och känner " nästan" varje sten i älven, det är storfiskarna Juul-Arne, Jan Kvil och Gunnar- Magnus samt Roger och jag från Sverige. Alla är flugfiskare och alla älskar vi denna vackra älv.
Båtarna läggs i och vi ror över till andra sidan av Örsjöflon där vi gör upp eld vid en flottarkoja och låter den sotsvarta göra sitt jobb. Till kaffet blir det en konjak och Johan pratar lite om hur tvådagarsturen skall läggas upp. Vi skålar och hoppas på två fina dagar tillsammans.
Fyra timmars båtfiske efter grov harr och öring följer vid Örsjöflon innan det är dags att åter få lite kaffe. Fisket har inte varit så bra då nordanvinden har dragit ner utmed älven, men vi har varit i kontakt med fin fisk.
Efter kaffe skall vi drifta ner till våran övernattningskoja som ligger någon kilometer nedströms. Örsjöflon avslutas med ett parti av hårdströmmande vatten genom Börsfossen och vidare ner till Börsfossholmen och det är med en viss skräck jag ser stora senar i skummet från den framrusande älven, men Johan hanterar båten med säker hand och endast Gunnar-Magnus som sitter i fören får känna av lite av det kalla älvvattnet innanför kragen. Efter forsen lägger vi till vid sidan så att jag kan ta några bilder när den andra båten kommer i forsen. Resten av färden ner till flottarkojan blir mycket lugnare och vi kan njuta av den otroligt vackra naturen med älven som rinner fram djupt ner med fjäll på båda sidor.

Flottbåtsfärden

Svartkopp vid kojan

Våra övernattningsgrejor samt mat och dryck hämtas över från andra sidan älven där vi tidigare hade lämnat dem. För att korsa älven här måste både Johan och Ole hjälpas åt i en båt, Johan ror och Ole stakar, trots detta hinner de driva en lång bit nedför älven innan de når andra sidan.
Väl tillbaka tar mästerkockarna Jan och Juul-Arne vid och börjar förbereda en sagolik måltid med stora biffar, potatissallad, grönsaker och Jan Kvils egen specialsås med hela färska champinjoner i.
Att sitta här och avnjuta en fin måltid med vin och med de personer som man trivs bäst med, samtidigt som jag tittar ut över älven och ser solen sakta sänka sig bakom fjället gör att detta är en av de finaste upplevelser jag har haft.
Jag tittar bort mot Jan, han ser på mig och ler, vi är lika, han vet vad jag tänker på och att jag är lycklig och att vi båda älskar älven, det behövs inga ord.

Efter maten sitter vi en stund innan vi fattar våra spön och sprider ut oss utmed älven för att fiska och förhoppningsvis fånga några öringar att steka till frukost.
Vi har ett trevligt fiske som mer än väl har gett oss de öringar som vi behöver till frukost, även en del fin harr har fallit för våra flugor men återfått friheten, och klockan närmar sig tre på morgonen innan vi kryper till kojs i flottarkojan. Solen är redan på väg upp igen bakom fjället. Kojan är gammal och på ytterdörren är det inristat avbildningar av stora öringar som är tagna i älven, samt att många har skrivit sina namn och årtal på kojan med kol. I de fyra hörnen inne i stugan sitter det bara stödben och på dessa har man gjort bäddar av träskivor som är fästade i väggen, i mitten finns en kamin det är allt. Det dröjer en bra stund innan jag faller i sömn, hela tiden ligger jag och tänker på alla de fiskare och flottare som har legat på min plats innan mig. De låg ju inte här för sitt eget nöjes skull, som jag, utan för att som flottare eller fiskare försöka försörja sig och sin familj i en hård värld.

Ole har ett tungt jobb med att ro
Efter några timmars sömn börjar vi vakna till och det tar ett tag innan man har sträckt ut en stel och värkande kropp till mer normalt värkande. Fullt liv råder, frukost lagas, tvättning i älven och packning av alla grejor. Frukosten består av stekt öring, stekta ägg och bacon, bröd och svart kaffe.
Färden fortsätter nedför älven, Gunnar-Magnus och jag åker med Johan som med säker han manövrerar båten förbi förädiska stenar. Vi har våra spön ute och låter flugorna driva med. I den här lite hårdare strömmen är det mest öring som tar våra flugor. Vi behåller några som vi skall grilla i folie under nästa stopp. Vi kommer till ett fint harrstryk som vi lägger till vid för att fiska från land.
- Bra, då kan jag vila lite, säger Johan.
- Är du trött ? Den dumma frågan kommer i från mig.
Johan sträcker fram sina händer och visar mig. Händerna är fulla med blåsor stora som enkronor. -Det är bara andra turen i år så jag har inte fått några valkar än, säger han.
Juul-Arne kokar kaffe och halstrar öring medans vi andra fiskar. Flera fina harrar drillas men återfår friheten.
Vi passerar Litholmen och Storholmen innan vi närmar oss Styggefossen, lyckligtvis är inte Styggefossen lika stygg som namnet ger sken av, utan allt går fint och vid Eidhölen gör vi nästa stopp. Även här är harren vakvillig och vi har ett fint fiske. Gunnar-Magnus hittar en Fjällfiol (en sorts viol, gul) som inte skall växa så här långt ner i dalen. Han kommer och hämtar mig och vi går för att titta på den.Aldrig tidigare har han sett den så här långt ner, trots hela sitt liv vid älven.
Färden går vidare genom Hestskofossen och förbi Elvöholmen. Hela Tiden berättar Johan och Gunnar-Magnus om älven och om olika händelser som skett och var och var de skett.Båda har ett stort historiskt intresse för älven och det är som att vara tillsammans med två levande uppslagsböcker.
När vi kommer så långt ner i älven att ån från Engersjön rinner in i Trysilälven pekar Gunnar-Magnus och säger.
-Ser du stenen där borta? Den stenen är rest efter det att tre flottare gick förlorade just här, året var 1906. Det var två bröder och en svåger i sina bästa år med fru och barn. Den ene brodern lyckades ta sig iland, men återvände ut i älven igen för att försöka rädda någon av de andra, men fick själv sätta livet till. Det står inristat i senen där, säger han och pekar igen.
Nu rinner älven utmed stora vägen och här är det mest krabbström så vi avvaktar med fisket. Vi driver förbi ett blankvatten på insidan och där står en pappa med en dotter och en son. Precis när vi passerar får pojken på en fin harr på runt 7 hekto som han snabbt vevar in, och skrikande springer han fram till sin pappa och visar stolt upp sin fina fångst. Gunnar- Magnus och jag nickar mot varandra, ännu en ung förmåga är fast för fisket. Det är inte bara ansiktet på pojken som skiner, det skiner om hela honom.
Vad vore fisket utan sina vänner?
Storfiskarna
Efter ytterligare några timmar närmar vi oss Jordet där vi åter låter våra flugor driva med, medans Johan låter båten gå på diagonalen över älven fram och tillbaka.
Några kilometer nedströms Jordet är vår Tvådagarsresa på Trysilälven slut och vi kliver ur båtarna, trötta men mycket nöjda med allt som vi fått uppleva både vad det gäller kamratskap och naturupplevelser. Det blir något att tänka tillbaka på under mörka vinterkvällar.
Om du fyller jämna år eller udda, eller om bara första bokstaven i ditt namn stämmer överens med namnet i allmanackan, önska dig en tvådagars flottbåtfärd på Trysilälven, jag lovar dig att det är ett minne för livet. En sak är säker, jag har inte åkt den färden för sista gången.
Du som är intresserad av en flottbåtsfärd kan ta kontakt med.

G-Sport i Trysil Tel. 00947 62 45 06 97 för bokning.
En tvådagarstur kostade 1996 1 275 kronor och då ingick allt, du kan även få låna utrustning till fisket.
Vid slutmålet nedströms Jordet efter 2 dagar




Senast uppdaterad 1 juli 2000 av Studio SOS,Webbateljen