Beda-Oskar
Böle skola. I förgrunden Oskar "Beda-Oskar" Eriksson med sin moped. Foto, Alex Fröberg.

Böle skola -
vår barndomsskola 50 år

Nedtecknat av Martin Bergman
Klassträffen.com

Samltiga bilder är "Klickbara" för att ses större!!


1951 invigdes Böle skola. Det är alltså i år 50 år sedan den togs i bruk. Jag tillsammans med ca 120 elever uppdelade på sju klasser hade förmånen att få gå där första terminen hösten 1951.
Nya skolan ersatte Västeråsens folkskola och Böle småskola som hade tjänat ut sin tid. Västeråsens skola byggdes så småningom om till samlingslokal för bygden och fick namnet Texas medan småskolan byggdes om till lärarebostad.


Gamla småskolan


De två sista klasserna våren 1951
Gamla småskolan var röd och hade vedkamin. Vi elever fick turas om att bära in ved från skolans vedbod. I skolbyggnaden fanns också en lägenhet där familjen Vestin bodde. Sonen Bernt var en utav eleverna vid skolan och hade därför väldigt kort skolväg.
Vi övriga åkte skolskjuts eller promenerade till skolan. Om man inte bodde på Västeråsen för då promenerade man till skolan.
Vid den här tiden så var det bl a min bror Eric som körde skolskjutsarna. Han hade en sån där stor s k "Volvo-sugga", så det fanns gott om plats. Jan-Eric och jag förstod inte varför bilen kallades för "Sugga". Vi fick i alla fall höra att nu kommer Suggan. Vi tyckte inte att det lät så trevligt alla gånger. Längre fram i livet blev vi mera medvetna om varför den kallades så. När det inte var Eric som kom så hoppades man på att det skulle vara Ernst Viklund, för då fick man ju hjälpa till med rattningen.
Signe Nordenström var vår lärare, men ibland vikarierade även Nelly Olofsson från Österåsen. Många har strött lovord över Signe och hennes pedagogiska förmåga. Jag instämmer till fullo över dessa lovord. Varje morgon inleddes med morgonbön och psalmsång ackompanjerat med orgelspel från Signe. Välskrivning och Bibliska berättelser var andra ämnen som stod långt fram på schemat. Signe lade en fast grund för att vidare i livet kunna klara de mest fundamentala delarna nämligen, läsa, skriva, räkna och berätta/gestalta. Jag är därför evigt tacksam att jag fick dessa grundläggande kunskaper just av henne.


Övning i välskrivning rättad av Signe


Ibland gjorde vi utflykter runt Böle. Bl a tog hon med oss till smedjor som hade varit i bruk. Adolfberget var alltid ett populärt utflyktsmål. I bland gjorde vi utflykter ända till Annedal. Signe hade också fantastiska äpppelträd som gav rikligt med frukt och som hon gärna delade med sig till oss elever. Signes flicknamn var Forsgren. När hon gifte sig med Karl Nordenström lär min morbror Ernst mycket fyndigt ha ställt samman följande poetiska ord, "Forsens grenar förenen sig med Nordens strömmar". Signe hade förmågan att förena även oss elever till att bli samhällsnyttiga medborgare.



Påsklilja anno 1950
Blommor och växter var ofta med på schemat. Jag kommer inte ihåg vad ämnet kallades då. Vad jag minns hade vi inte biologi redan i småskolan. Förmodligen ingick det vid ämnet teckning och målning. Vi fick måla, rita och beskriva växtrikets alla beståndsdelar. Ja, det var nog Signe som lärde oss allt om bl a hästhov. Signe lärde oss allt om kronblad, ståndare och pistiller. Jag har en teckning gjord av mig vid Böle skola. Teckningen sitter i en grön pärm benämnd Arbetsbok.
I pärmen finns alster från bibliska berättelser, välskrivning och teckning. Jag kan inte ha gjort denna teckning helt själv. Det framgår, tycker jag att det fanns ett stort intresse att beskriva allt i blommans alla beståndsdelar. Troligtvis hjälpte Signe mig att slutputsa på blommans blad.
Första tiden vid skolan hade vi matsäck med oss. För det mesta så var det en mjölkflaska och några smörgåsar. Så småningom fick vi promenera över till Jenny Åsell för att få vår lunchmåltid. Jenny hade värme och mycket humor. Hennes kommentarer över vad hon tillagat var alltid spetsade med humor samtidigt som hon hade glimten i ögat. Speciellt gällde detta när hon tillagat havremustvälling med russin. Alla elever var inte så förtjusta i havremustvälling. Men när hon kommenterat och lagt ett annat namn över det tillagade så smakade det fantastiskt.

Elever vid Böle småskola vårterminen 1951
Backman Lars ErikKlass 2Kvist RutKlass 1
Bergman MartinKlass 2Lidström KajKlass 1
Edström Elsy Klass 2Nilsson Kerstin Klass 1
Forslund GunnelKlass 2Svensson HasseKlass 1
Sundin BarbroKlass 2Vestin BerntKlass 1
Backman BertilKlass 1Vestin BirgittaKlass 1
Bergman Jan-EricKlass 1Åman Ann SofiKlass 1
Bergman OlaKlass 1Åsell Sven-OveKlass 1

Böle skola
Västeråsens skola och Böle småskola hade sålunda sin sista examen i och med vårterminen 1951. Nya skolan skulle stå klar inför höstterminen.
Skolan ritades av Lennart Thunbergs arkitektkontor på Frösön. Bygghandlingarna är daterade 20 april 1950. Byggmästare var Edvin Flodin, Bispgården. Bl a var Oskar Eriksson (Beda-Oskar) med och spikade. Det var inte bara skolan som var ny. Elever kom från andra byar i Fors kommun, bl a från Österede och Edemoarna. Mitt minne säger mig att det föregicks av många diskussioner i kommunen. Varför skulle det komma elever ända ifrån Österede. Det blev så i alla fall och alla var nöjda med tillvaron.
Nya lärare kom från olika håll i Sverige. Bl a kom Allan Fredin som en frisk fläkt från norr. Jag tror han kom närmast från Umeå. Mitt fotografiska minne säger mig att han hade kritsteckrandig mörk kostym, vit skjorta som var mycket öppen i halsen. Om det inte var vit skjorta så var det polotröja till den kritstrecksrandiga kostymen. Han kom i sin grå Ford Anglia och bar alltid på sin fiollåda. Fiol det kunde han spela åtminstone vad mitt ickemusikaliska öra kunde uppfatta. Tack vare honom så lärde vi oss alla verser till Fiolen min utantill. Fredin hade stora krav på oss elever. Bl a så skulle vi kunna multiplikationstabellerna. Vi skulle inte bara kunna rabbla upp dem. Vi skulle dessutom klara att rabbla upp dem på bästa tid. Han hade ett tidtagarur för att kolla vem som var snabbast. Psalmverser utantill var ett annat krav han hade. Vissa timmar i veckan läste Fredin högt ur Charles Dickens roman David Copperfield. I romanen fanns det två figurer vid namn Barkis och Pegotty. Av någon outgrundlig anledning fick jag namnet Barkis en kort tid p g a denna högläsning. Det fanns även en flicka vid skolan som fick ta över namnet Pegotty från denna bok. Ville Salomonsson var en riktig spjuver och jag tror att det var han som låg bakom dopet av oss två. Då tyckte man det var pinsamt, i dag ett ljust minne som kommer att bevaras livet ut.

Lars Hedström fanns vid skolan en mycket kort tid. Lars var mycket omtyckt som lärare. Vi försökte komma i kontakt med Lars inför skolträffen 1986. Men han var en utav de fåtal som vi misslyckades att etablera kontakt med.

Tryggve Johansson kom med sin Standard Vanguard ifrån Nässjö och flyttade in i den gamla ombyggda småskolan. Han hade med sig bl a bandykulturen från bandymetropolen nummer ett vid den tiden i Småland. Sveriges geografi har vi honom att tacka för i dag att kunskaperna blev så gedigna. Sveriges landskap med alla städer och floder lärde han oss på ett mycket pedagogiskt sätt. För mig sitter det i alla fall kvar och jag vill påstå att det är tack vare honom. En annan sak som var utmärkande för honom var att han tyckte om murklor. Många var vi som hade med oss murkelpåsar till honom ibland. Tryggve hade genom sitt sportiga intresse sporrat oss alla att även ta upp kampen med Centralskolan i skidåkning. Det tränades skidåkning i Böle och byar med omnejd i stor omfattning. Vi hade en del stjärnor, bl a Hans Damgren som var en baddare i skidspåret. Om jag inte minns fel var det bl a mot Billy Hammar från Utanede som kampen stod. Mitt minne säger mig också att det var en inre tävlan om vem som hade de bästa "brättena" på skidorna. Limex och Umex var skidmärken från den här tiden. Om man inte hade björkskidor tillverkade i Gevåg. Inför tävlingar så "brättade" man skidorna genom att sätta brättena i spisstången och spänna ner dom mot golvet i köket. Lasse Backman och Bernt Vestin hade som regel de bästa "brättena". Förmodligen hade det väldigt stor betydelse eftersom dom var bland de första när resultaten gavs till känna.

Barbro Olsson kom med sin Volkswagen ifrån norra delen av Sverige. Jag tror inte att hon var med vid Böle skola första tiden. 1952 fanns hon i alla fall vid Österåsens skola för då gick jag där. Barbro hade man stor respekt för. Det Barbro sa, så blev det. Vad jag minns så hade Barbro under ett sommarlov gjort en resa till Sydamerika. Vi var helt fascinerade över vad hon hade att berätta efter den resan. Tänk att man kunde resa så långt bort på jordklotet, tänkte man. Sydamerika kom på så vis mycket närmare till oss och vi lärde oss av henne alla länder i denna världsdel på ett lättare sätt.
Elise Kempe och Hilma Lindberg svarade för att vi fick mycket god mat vid skolan. Dom tillsammans med Signe Nordenström och Gösta Andersson skolans vaktmästare var de enda som kom från vår hembygd. Det förekom också att Magnus Magnusson vikarierade som lärare ibland när någon var sjuk. Magnus var en mycket populär lärare som även han kom från vår hembygd och varit lärare till många före oss.
Fotboll och brännboll spelade vi på gräsplanen (lägdan) ovanför skolan. När det drog ihop sig till match kom ibland Erik Byström och ville vara med. För det mesta hade han sina stövlar på sig. Han kom väl förmodligen direkt ifrån ladugården efter mockningen, vad vet jag. Det blev lite ojämnt i matcherna när han var med, men det var roligt. Alla ville ha med Erik i sitt lag.
På rasterna slungade vi kott. Nedanför gamla Böle skola stod ett antal stora tallar. Ett stycke längre ner fanns det gott om videbuskar. Vi skar lämpliga längder av dessa videbuskar. I toppen på videstammen satte man de nedfallna kottarna och slungade iväg dem med kraft över vägen. Det var alltid en tävlan vem som kunde slunga iväg kottarna längst


Lärare och personal vid Böle skola 1951

Hedström LarsLärareOlofsson NellyLärare
Johansson TryggveLärareLindberg HilmaSkolbespisning
Fredin AllanLärareKempe EliseSkolbespisning
Nordenström SigneLärareAndersson GöstaVaktmästare
Olsson BarbroLärare


Elever vid Böle skola 1951


Amrén OveAmrén SörenAndersson HaldoAndersson Sven-Erik
Aronsson Bengt SörenBacklund Bengt Backman BertilBackman Lars-Erik
Bergkvist JamesBerglin IngridBerglund AnitaBergman Jan-Erik
Bergman MartinBergman ToreBergman TorstenBoström Anna
Burman AnitaDamgren Ann SofiDamgren UllaDamgren Hans
Edström EbbaEdström Lars ErikEliasson IngerEriksson Karl Gunnar
Edvardsdotter
Marie Louise
Evertsson RolfFalkner BeritForss Erling
Forss Karl GerhardForsström OveFranzén GunnelFranzén Vidar
Fundin StaffanGulliksson KarinHemmingsson
Maj Lis
Hintala Kerstin
Hintala ReijoHjelte IngemarHjelte StigJansson Barbro
Johansson BillyJohansson MargitJohansson YvonneJonasson Hugo
Jönsson BrittJohannesson KerstinKard Ulla MarianneKarlsson Gunnel
Larsson ÅkeLidström KajLinde KerstinLindkvist Jan Erik
Lindkvist VivianneLjung MajLjung Sig BrittLund Hans
Lund SörenLundmark IngerLyman Maj LisMildh Vivianne
Moberg IngridNilsson GöranNilsson RutNilsson Sören
Nilsson ZaidaNordenström Jon Nordin GunnarNyberg Bengt
Nyberg Karl ErikNyberg KurtNäsström JanOlsson Greger
Rudolfsson AnitaRöding SivSahlin BerntSahlin Elsy
Sahlin OlofSalomonsson WilliamSandström BengtSchelin Gerd
Silverdal RigmorSjöberg MargitSjödin LarsSjölund Birgitta
Sundin BarbroSundin LeifSundnäss Inga LillSundström Rolf Sune
Svensson ElsySvensson HasseSvensson Sven ErikSöderberg Gerda
Söderholm MargaretaUhlin Lille MorUndin Ann BrittVestin Bernt
Vestlund BertilVestlund HansVestlund Lennart
Vikberg ÅkeVisen GunWilhelmsson KjellWågström Birgitta
Åsell Jan ErikÅsell Ann SofiÅsell Sven OveÖsterlund Kerstin


Skolträffen 1986 vid Böle skola



Jag kommer inte ihåg vilket år jag började tänka tillbaka på min gamla skola i Böle. Det ordnades klassträffar lite var stans i hembygden, både i Ragunda och Fors. Jag började räkna på åren hur länge sen det var jag började och slutade min skolgång, i min hembygd. Ingen hade kallat till någon klassträff. Jag tänkte då att jag får väl ordna med en själv. Jag började fundera över vilka som gick i min klass och kom fram till att det var fem elever. Jag kunde lätt räkna upp dem i mitt minne. Det var Gunnel, Barbro, Elsy, Lasse och jag.
3/5 av klassen -863/5 av klassen vid träffen 1986, Martin, Elsy och Lasse.
Det var ju inte så många att ordna en klassträff för. Tankarna gick vidare och till slut klickade det till, jag ska banne mig ordna med en skolträff vid Böle skola. 1986 skulle det ju dessutom bli 35 år sedan skolan invigdes.

Men ensam det skulle jag inte kunna klara att genomföra mina idéer.
Jag började fundera över vilka jag skulle ta kontakt med. Kerstin Linde visste jag fanns kvar därhemma i Böle och Jon Nordenström visste jag fanns i Stockholm. Jag tog som sagt kontakt med dom och presenterade mitt förslag. Båda två var med på noterna direkt. Kerstin föreslog att även Maj Ljung skulle vara med.
Arbetsgruppen var bildad. Vi träffades ett antal gånger uppe hos Kerstin medan Jon och jag hade våra träffar i Stockholm. Kerstin och Maj lade ner ett fantastiskt arbete med att försöka få grepp över vilka som gick vid skolan den här tiden. Jon och jag satt nere i Stockholm och skrev inbjudningar och hade telefonkontakt med Kerstin och Maj för att stämma utav att vi höll rätt kurs.

Jon, Maj, Kerstin och Martin vid träffen 1986

Skolträffen den 12 juli 1986
Jag kommer så småningom att berätta om skolträffen tillsammans med bilder tagna bl a utav Bernt Sahlin. Jag skulle också vilja ha hjälp utav alla Er övriga som gått vid Böle skola.
Skriv och berätta om minnen ifrån skoltiden och/eller ifrån skolträffen vi hade 1986.


Efteråt.....

Klassmöte - klassfest, festligt värre och jättekul att efter så många år få återse gamla (nu är dom gamla) skolkamrater.
Men själva festen har Martin förtjänstfullt beskrivit så vi tar någonting i anslutning till festen/träffen i stället.
Ingen klassfest utan efterfest.

Fr.v. skymd okänd, Gerda Söderberg, Lars-Erik Edström, Maj-Lis Hemmingsson.
Foto: Bernt Sahlin 1986


Då klassfesten var slut var det ett mindre gäng som samlades till en liten efterfest i en stuga på byn som pågick nån timma då någon i gänget upptäcker att det även i granngården kanske pågick en efterfest (det lyste ju där).
Sagt och gjort. Två av våra efterfestande vänner beslöt sig för att hälsa på hos grannen i förhoppning om en efterfest till efterfesten. Tog med sig lite ”"förning" och knallade iväg.
Vi har då passerat nattimmarna och är förmodligen inne i vad man kallar arla morgontimman då de två vännerna beger sig till sina "boningar". Hemma hos den ena av våra vänner sover hustru, barn och barnbarn sin ljuvaste morgonsömn så här gällde det minsann att smyga. Eftersom det just då var semestertid fanns mycket folk i huset och med anledning av detta samlades följaktligen mycket disk som stod i diskstället på diskbänken.
Vår vän beslutar sig för att smyga in och lägga sig i "salen" nere - då var han ju säker på att inte störa nån.
Av okänd anledning, men man kan ju gissa, råkade vår vän när han skulle passera diskbänken på väg mot den hägrande soffan i rummet stöta till diskstället.
Det blev en kedjereaktion, man har ju sett dominobrickor på TV, men i det här fallet blir nog dominobrickorna ”tvåa” eftersom de här ersätts med ett antal tallrikar, assietter, glas och allt vad som kan finnas i ett diskställ.
Vad som skedde med alla sovande behövs inte beskrivas och kanske inte heller om vad som sades till den hemkomne firaren.
Jag tror inte att det var ”god morgon älskling” i alla fall.

Nedtecknat av Bernt Sahlin i maj månad 2001.


En framtidshistoria av DS.


Åsså, var det den mycket gamle mannen från en av Stockholms norra förorter som satt på tåget norrut och samtalar med en passagerare. Året är omkring 2030.
Han berättar att man för mycket länge sedan hade en väldigt lyckad klassträff på Texas på Sönneråsen.
Och på senare år har vi börjat ha klassfest varje år säger gubben varvid medpassageraren stillsamt undrar, ”men så pass gammal som farbror är kan det väl inte samlas många på en sån fest nu”.
- Nä, säger gubben. De tre sista åren har jag varit ensam.

Böle skola 50 år i PDF-fil.

Minst 30 år hade ju gått sedan några utav oss träffades sist………
Stämningen var förväntansfull för oss som hållit i arrangemanget. Ett lätt eftermiddagsregn hade fallit, men i övrigt var vädret vad man kan förvänta sig av en svensk sommar i mitten av juli månad. Jag och Jan-Eric, min brorsson, som hade kommit upp ifrån Skåne åkte till skolan i god tid innan träffen skulle börja.
Jan-Eric hade tagit med sig dragspelet på min begäran. Jag hade tänkt mig att få återuppleva en duett med honom och Hasse Svensson precis som dom framförde i början av 50-talet.
Tyvärr hade Hasse inte med sig dragspelet så det blev ingen Lyckobringare som var deras gemensamma låt från den tiden. Så småningom började de droppa in den ena efter den andra.
Glatt återseende
Glatt återseende mellan elev Berit Falkner (Gelin) och lärare Nelly Olofsson Foto: Jan-Anders Fridh
Där kom bl a Lasse ifrån Brålanda, Ebba ifrån Karlskoga, Bertil ifrån Färjestaden, Jan-Erik ifrån Gävle, Ville ifrån Västerås, Sven-Ove ifrån Stockholm och Barbro ifrån Byske. Geografiskt kom man alltså ifrån hela Sverige.
Vi hade ordnat så att var och en som kom fick märka ut på en Sverigekarta var vi bodde idag. Uppklädda nästan som till en skolavslutning kom våra inbjudna barndomsvänner. Det kändes nästan som en examensdag anno 1986. Alla hade ju gått livets skola i 35 år.
Efter så många år förstod vi att det inte skulle vara så lätt att känna igen varann. Men det visade sig inte vara några större problem. Men för säkerhetsskull hade vi ordnat med namnskyltar som var och en fick sätta på sig. Vi samlades i vår gamla skolmatsal där Elise Kempe utspisade oss för 35 år sedan. Den här dagen var hon inbjuden gäst.
T v Elise Kempe och t h Ebba Söderström i samtal.
Jag har mycket starka minnen än i dag från just den här delen av skolan. Utrymmena var inte bara till för bespisning. Vi hade även träslöjd under Tryggve Johanssons ledning i ett angränsande utrymme.
Genom att dra undan en skjutbar vägg mellan salarna kunde det formas till en samlingslokal för olika arrangemang. Bl a var det här som Jan-Eric och Hasse hade sina dragspelsframträdanden.
Men vad som mest har etsat sig fast i mitt minne är ifrån ett Luciafirande. Vi den tillställningen sjöng Inger Eliasson (Unander) Londonderry Air. Hon gjorde ett mycket starkt intryck på mig med sin solosång vid det tillfället.

Kerstin och Jon ser till att Rejo Hintala och Ann-Britt Norrman får sina namnskyltar. I bakgrunden väntar Jan-Eric Bergman på sin tur.
Foto: Jan-Anders Fridh
Vi hade ordnat med Lennart Lund ifrån Österede som svarade för "bespisningen". Inledningsmenyn i den gamla matsalen bestod utav kaffe, kakor och gräddtårta. Lite senare borta på Texas skulle vi få cocktail med avokado och rökt kött, inkokt lax med sås samt melon och bär i efterrätt. Till maten skulle också serveras hembakat tunnbröd och kall cider.
Så småningom satte vi oss till bords, jag höll ett litet kort välkomsttal. I mitt tal ingick även hälsningar ifrån personer som ej haft möjlighet att komma. Bl a läste Kerstin upp ett brev ifrån Staffan Fundin (Nilsson). Det blev mycket utav ”minns du-berättelser” där vi satt till bords och lät kaffet och gräddtårtan väl smaka.
Östersunds-Postens representant i kommunen, Jan-Anders Fridh, fanns också där. Han gick runt och intervjuade och fotograferade. Dagen efter var det ett stort reportage med bilder i ÖP.
Huvudrubrikerna löd: Efter 35 år samlades hela skolan på nytt. Ovanligt jubileum i Fors.
I reportaget ställdes bl a frågan: (Vem kan ta över Bölesanläggningen?
Det är ju en helt fantastisk byggnad sade Lennart Lund som hade ansvaret för att jubilarerna fick mat och dryck.
Köket här är ju förnämligare utrustat än i de näringsställen som finns inom Ragunda).
Mig veterligen så har skolan i dag blivit väl omhändertaget av då i första hand Böles- och Västeråsborna.
I vårt arrangemang hade vi också lagt in en liten tipspromenad. Vi hade lagt upp frågor som handlade om tidsepoken kring när vi gick i Böle skola. Frågorna hade vi strategiskt lagt ut i skolans olika rum för att de inbjudna skulle få återse hela skolan.
Bl a ställde vi frågan: Hur mycket tjänade en folkskollärare per månad 1951. Alternativen var 900-1000 ( 1 ), 800-900 ( X ) eller 1000-1100 ( 2 ) kronor. Rätt svar var 900-1000 kronor. Ville Salomonsson var den som lyckades få flest rätt på de tolv frågorna.
När man har roligt och trivs tillsammans går tiden fort. Efter kaffe, god tårta och återfunnen kontakt mellan alla 60-talet deltagare var det snart dags att bege sig till Texas där det bjöds till supé och dans samt fortsatta ”kommer-du-ihåg-samtal”.
Så småningom var vi förflyttade till den förnämliga samlingslokalen, Texas.
Inledningsvis beskrivna supé intogs och stämningen blev på topp. Efter supén tog Gerda Söderberg (Backman) kommandot över allsången. Vi sjöng tillsammans bl a bitar som Fiolen min, Högt uppe på Berget och Spel-Olles Gånglåt. Jag glömde fråga Gerda men förmodligen hade hon haft Allan Fredin och Adolfberget i åtanke vid valet av de två förstnämnda låtarna. Fiolen Min, den satt "som gjuten" i alla fall och det mycket tack vare Allan Fredin.

Barbro Olsson läser ur våra uppsatser flankerad av från vänster Ann-Sofi Damgren, Svea Åsell och med ryggtavlan mot fotografen Ville Salomonsson.
Foto: Bernt Sahlin.
Vår lärare Barbro Olsson hade tagit med sig uppsatser som vi skrivit vid hennes undervisning. Ett ämne var: "När vi träffas om 25 år". Fantasi, framsynthet, humor var inslag som präglade alstren, beskrev Jan-Anders Fridh detta i sitt reportage. Uppsatserna stämde i mycket in på dagens läge och den beskrivning som gavs för ca 30 år sedan. Vi kanske inte hade blivit filmstjärnor som en av berättelserna beskrev, men i alla fall.
Efter en välsmakande supé, skön allsång och uppläsning av våra uppsatser stämde Bertil Westlund och Gösta Moberg i spetsen upp till dans. Vi fick dansa till härligt fina gamla låtar och alla var nöjda. Timmarna rann iväg och till slut var det dags att bryta upp. Vi tog ett farväl utav varandra med förhoppning om återseende om fem år. Min förhoppning är att vi kan träffas igen Jag och Jan-Eric styrde ”kosan” mot Västanede i sällskap med Rigmor Silverdahl (Ivarsson). Rigmor åkte med oss till sitt barndomshem efter Kilenvägen. När vi kom hem till Västanede tog Jan-Eric fram dragspelet igen och drog några låtar under sommarnatten.

Jan-Eric med sitt handklaver.
Foto: Bern Sahlin

Bildkollage från skolträffen den 12 juli 1986




Inger Eliasson (Unander) min beskrivna solosångerska. Foto: Bernt Sahlin

Sören Lund i tankar från svunna tider.
Foto: Jan-Anders Fridh

Från vänster Svea Åsell, Barbro Olsson med sin hund och Nelly Olofsson i samspråk om gamla minnen.
Foto Bernt Sahlin

Från vänster Ann-Sofi Åsell (Åman), Bertil Westlund och Kerstin Linde pratar gamla minnen.
Foto Bernt Sahlin

Från vänster Elsy Sahlin (Edström), William (Ville) Salomonsson och Mailis Hemmingsson (Forsström) pratar gamla minnen.
Foto: Bernt Sahlin

Kör försiktigt!
Avslutningsvis kan jag inte undanhålla er ett reportage från Vår egen skoltidning. Ansvariga utgivare är klass 3 och 4 vid Österåsens skola. Reportaget är daterat 7 februari 1954 och mycket hände även då på våra vägar. Chefredaktör är vår lärare Barbro Olsson.
Hedra Din gamla skola som just i år fyller 50 år. Skicka Ditt bidrag
i Word-format till min E-mail adress, bergman.0851238642@telia.com

Har Ni bilder eller annat material som kan scannas in så är detta också välkommet.
En stor spänning låg i luften. Vi hade skrivit inbjudningar till alla som vi lyckats spåra. Totalt hade vi fått svar ifrån ca 70 med "ja tack vi kommer". När träffen inleddes hade ett 10-tal fallit bort av olika anledningar.
Alla som kom var helt överens om en sak: Detta var något av de mest positiva och roliga de upplevt. Vi hade förstås många gamla minnen att samtala om. Minst 30 år hade ju gått sedan många utav oss träffades sist. Man hade kommit från Skåne i söder till Lappland i norr. Kaffe drack vi i vår gamla matsal.


Böle skola 50 år i PDF-fil. Del 1
Böle skola 50 år i PDF-fil. Del 2
Tillbaka



Senast uppdaterad 15 juli 2001 av Studio SOS,Webbateljén,Osby